I Augusti har jag bott i London i 11 år och jag har vant mig vid det mesta: Att det är minst 40 grader varmt på tunnelbanan sommar som vinter. Övermålat mögel och fukt i alla lägenheter du har bott, bor och kommer att bo i. Att det anses helt normalt att ta en öl på pubben kl 11 en Söndag morgon eller på din lunch rast. Det äckliga kranvattnet. Limescale på precis varenda kran i badrum och kök. Morgon trafiken. The list goes on... Det enda jag aldrig kommer vänja mig vid är att förlora vänner.
När jag jobbade i pub branschen var dom flesta av mina kompisar i samma bransch. Det är liksom inga andra som vill gå och ta en öl med dig kl 23 på en Måndag kväll, för du slutar jobba då, för att sedan gå direkt till jobbet kl 10 nästa morgon. I pub branschen träffar man också folk från jordens alla hörn. Mina kollegor och kompisar under åren har kommit i från Australien, Irland, Mexico, Slovakien, Polen, Syd Afrika, Zimbabwe, Kenya, Skotland, Ukraina, Kina, Japan, Guatemala, Nya Zeeland, Libyen och många andra stallen. Dom flesta har dock en sak gemensamt. Någon gång åker dom hem.
Det är alltid samma sak. Dom har ett stort leaving do på någon pub. Man dricker en massa vin, gråter en skvätt, dom hoppar på ett plan och man ses aldrig mer. Men livet går vidare. Man träffar nya kompisar. Problemet i London är dock att hitta nära vanner och när du väl hittar någon vill du hålla fast vid dom sa länge du kan.
När min bästa vän Melissa flyttade tillbaka till Australien år 2004 grät jag floder. Att jag dessutom tappade bort min mobil samma kväll med hennes nummer och mail adress gjorde inte saken bättre. Först nu, 5 år senare, har jag äntligen fått kontakt med henne igen. Tack Facebook!
Nu förlorar jag snart en till vän till. Min kompis Karin ska flytta hem till Sverige. Ja det kanske inte låter lika farligt som att flytta till Australien, men jag träffar Karin näsan varje dag och att i framtiden bara få träffa henne två gånger per år är inte riktigt samma sak. Vi är som ett par. Vi bor bara 5 minuter ifrån varandra (Det ni! Det betyder att man är grannar i London!) går på gymmet i hop, handlar mat på Sainsbury's, det har blivit ett x antal flaskor vin i trädgården under dom senaste två åren, och så sushi och något dåligt TV program varje Lördag!
Det är jätte jobbigt och jag önskar jag kunde övertala henne och stanna, men jag vet samtidigt att det nog inte går. Jag vill ju inte att hon ska stanna kvar här om hon inte vill. Hon har sagt att hon ska stanna tills efter jul, så jag får i alla fall behålla henne här i 6 månader till! Men vad händer efter det? Vem ska jag då dricka vin, shoppa och gå på gymmet med?
