"Gradually and then suddenly. When someone asks how I lost my mind, that is all I can say ." -- Elizabeth Wurtzel

En helvetes vecka efter en annan. Tror jag behöver semester...i ca 1 månad. Minst. Det är så mycket jag vill göra för tillfället, men som jag inte kan. Bara att dra mig upp på morgonen är ett helvete Att jag sedan går till jobbet, gymmet etc är bara ett mirakel.

Har sedan kommit på att psykriatiker är som bussar. Det händer ingenting på hur länge som helst och sedan kommer det flera samtidigt. Ska träffa två stycken på 4 dagar.

Man måste se det roliga i det dock och jag fick ett par nya antidepressiva tabletter i veckan som jag hämtade ut i Lördags. Jag satt och läste för Andys syster om bieffekterna och jag och hon tjöt av skratt. Förutom the usual suspects som illamånde, ångest och yrsel så fanns det ca 200 andra total konstiga bieffekter. Vad sägs om hair rash tex? (Vad det nu är!) Eller kanske cancer? Andra saker var tex andas för fort, andas för sakta, större bröst, (Vem behöver doktorerna på Harley Street, liksom!), sömngång, problem att gå och hjärtattack.

Så lycklig blir jag kanske, men jag dör nog också.

Är jag bi-polär?

Det tror min doktor i alla fall, så nu ska jag få se en specialist. Vet dock inte när, men förhoppningsvis så snart som möjligt.

Jag har misstänkt det själv ett tag och även om det inte är säkert att jag har det så känner jag själv att det är en ganska stor chans att det är så.

Den här veckan har jag mått bättre i alla fall och har tränat väldigt mycket. I går var vi på middag på La Pochetta i Bloomsbury och jag åt suveränt goda musslor och en vegetarisk calzone.

På vägen hem (lite halvt onyktra och glada) bestämde jag och Andy oss för att ta två olika vägar hem och se vem som kom hem först. Vi åkte Picadilly Line till Kings Cross där Andy gick av och bytte till Northern Line till Highgate. Jag åkte två stationer till till Holloway Road där jag hoppade på bus 43 hem. Jag vann med minst en kvart och bevisade då till min buss hatande pojkvän att tunnelbanan inte alltid går fortast.

Life is easy

Så sa Jo, min yoga lärare, i Måndags. Vad hon menar med det är att vi gör livet svårt för oss själva, men om vi skulle andas ordentligt och meditera varje dag så skulle livet vara lätt.

Kära Jo, Jag tycker du är hemskt bra yoga lärare och jag ser alltid fram emot dina klasser. However, du pratar skit. Den här veckan har varit ett helvete rent ut sagt och det är ta me fan inte mitt fel.

I Tisdags fick jag en panik attack på jobbet efter ett jobbigt telefonsamtal med en otroligt jobbig och elak människa. Normalt kan jag hantera sådant men inte den här gången. Jag bara rasade samman.

Jag har varit sjuk i feber och halsont så inget jobb för mig i Torsdag och Fredags. Det kan jag leva med det är sådant som händer. Däremot eftersom jag är lite fragile för tillfället så behöver jag en rutin och göra saker annars ligger jag och tänker på saker som jag inte ska tänka på och det gör det hela mycket värre. I Torsdags var jag nästan helt förlamad av depression och kunde inte göra någonting. I Fredags mådde jag bättre.

I går hade jag ett stor gräl med min pojkvän och vi pratar fortfarande inte med varandra. Jag vaknade tre i morse och låg vaken till 10 då jag bestämde mig för att dra mig ur sängen. Hela dagen har jag mått skit dåligt och inte ens ett gympass hjälpte.

I morgon ska jag gå till doktorn och säga att nu får hon fan i mig ge mig tabletter som funkar och se till att terapin börjar någongång så jag kan få en jäkla diagnos, för det här går inte längre.

Ny vecka i morgon, ny tag.

Pay Day

Jag är pank och jag menar verkligen kanon pank! Jag har £3 att leva på tills Fredag och jag tror aldrig att jag har längtat efter pay day så mycket förut. Tyvärr kommer en hel del gå till att betala tillbaka folk (pojkvännen) och räkningar (el och council tax för att inte tala om Visa räkningen) och så är vi panka igen.

Mitt nyårslöfte är verkligen att hålla i pengarna och förhoppningsvis kommer min nya fitness schema att se till att spontan besök på pubben blir färre för jag tror nämligen att det är där mycket pengar går. Sedan ska jag göra stor shopping online istället för att gå till Sainsburys hela tiden. Sedan är det faktiskt inget större fel på de flesta av Sainsburys basic varor. (Deras billiga egna märke)

En annan sak jag redan börjat med är att ta med mat till jobbet. Att spendera mellan £5 till 10 om dagen kan ju bli upp till £200 i månaden. Helt sjuka pengar. Att spara det i två månader och jag har råd med en Mulberry väska på rean. Så luncher på Franska bistrot är out och hemmagjorda linsgrytor och sallader är in.

Sedan hoppas jag då också på en stor pay rise för att matcha min nya titel.

Mitt nyårslöfte

Hej alla och gott nytt år. Ja, jag vet. Hg är världens värsta bloggare, samt att jag vet att en hel del av er väntar på emails från mig. Allt jag kan göra är att be om ursäkt. Det har varit kaos här med både mitt jobb, min depression och en del sjukdomar i familjen (ingen större fara nu längre, men det var lite oroligt ett tag.)

Jag tänkte ett tag på om jag skulle lägga ner bloggen, men jag tycker ju om att skriva den. Dessutom tror jag Londonbloggar behövs eftersom forumet Londonsvenskar verkar ha dött totalt.

Jag gillar inte att göra något halvhjärtat, så nu ska jag ta tag i detta på allvar. Funkar det inte så lägger jag ner det. Det är mitt nyårs löfte (samt att inte slösa pengar, träna mer, festa mindre etc etc)

Vad är era nyårslöften?

Detta har hänt

Ja, jag vet. I'm shit. Jag ska börja ta tag i bloggen igen och jag ska svara på era mejl och kommentarer asap! Detta har hänt sedan jag skrev sist.

En kanon helg i Newcastle. Bilder och uppdatering kommer i veckan.

Har inte haft någon värme eller varmvatten på en hel vecka, trots att det varit någon här varje dag och "fixat" det. Nu vet jag hur lång tid det tar att fylla upp ett badkar från en vattenkokare. Tips; det är inte att rekommendera

I Torsdags fick jag nog och ringde min hyresvärds "rörmokare." Jag fick till svar att "Yes, I think we need to have a look at the boiler in the garden". Jag är ingen expert, men funkar inte värmen eller vattnet så brukar det liksom vara boilern det är fel på. Det visade sig att det dom gjort i 4 dagar var att fixa kontrollpanelen. Yep. Dom hade inte ens brytt sig om att titta på boilern. När dom väl gjorde det på Fredagen så funkade vattnet nog länge för Andy att ta ett bad. När jag kom hem från pubben klockan 9 så fanns det varken värme eller vatten.

På Lördagen var det "fixat igen." Då fick jag ett varmt bad och lyckades tvätta lite. På söndagen var lägenheten full av blöta kläder som vägrade torka för att, you guessed it, det fanns ingen värme.

Nu, fingers crossed, så har vi haft värme och vatten i hela 12 timmar! Tydligen skickade dom ut en riktig rörmokare den här gången. Yes!

Förra förra veckan var jag hos min doktor igen. Min terapi ska börja i Januari, men jag kände att jag inte orkade gå och må så här längre, så hon gav mig anti depressiva, något jag egentligen inte ville ha. Jag var illamånde och spydde som en räv dom första dagarna (tydligen jätte vanligt), men nu efter 14 dagar så tror jag mig känna en viss skillnad. Jag orkade ta mig till yogan i dag för första gången på flera veckor och min sömn är något bättre.

I torsdags blev vi inkallade till ett möte på jobbet. Det visar sig att vi ska ha en re-structure av CRM (Customer Relationship Management, min avdelning) vilket betyder att min roll kommer bli en mera specialist roll och allt "skit arbete" vi gör kommer flytta till vårat call centre i Devon. Det är dom bra nyheterna. Dom dåliga är att det är 5 av oss, men endast 2 roller. Jag måste med andra ord bli intervjuad för mitt jobb igen. Det kommer ske mellan den 20e och 22a December. Vi får svaret den 23e, dagen innan jag åker till Sverige. Hurra. I morgon ska jag ha möte med the Head of CRM och HR så dom kan berätta mer i detalj vad som händer och jag kan ställa frågor.

Jag uppdaterar mer i morgon.

Go natt!

Welcome to my home

Jag har tidigare visat massor med bilder från min trädgård, men jag är ganska säker på att jag aldrig visat hur jag bor. Så här kommer en liten guidad tur av min och min pojkväns one bedroom flat.

Mitt sovrum

Jag älskar mitt sovrum. Hela lägenheten skulle må bra av att renoveras (ny matta,målas om etc),men jag gillar den. Jag tycker mycket om dom franska dörrarna som går ut mot trädgården

Min lite slarvigt bäddade säng.

Mitt badrum

England är badrummens u-land. Jag har aldrig haft ett stort badrum eller ens sett ett stort badrum (kanske därför tvättmaskinerna här finns i köken), däremot stör det inte mig så mycket. Jag har badkar och ingen heltäckningsmatta i badrummet!

Mitt Kok

Mitt kök är också superlitet. Det är lite trist eftersom jag älskar att laga mat.

Mitt vardagsrum

Jag spenderar nästan ingen tid här alls,konstigt nog. Jag bloggar, tittar på TV, läser osv från sängen. Alltid.

En kvarleva från mina år på konstskola

Tavlan köpte jag i Paris för en massa år sedan.

Mina examenspapper

Mina böcker, foton och en massa annat skräp som jag samlat på mig under åren. Tavlorna är från IKEA. Jag köpte dom på grund av att dom påminner mig om stränderna i Skåne

Jag älskar speglar. Bilderna på väggen är på Newcastle.

Manchester och mejl

Helgen var super kul. Det blev tyvärr inga foton. Jag glömde helt enkelt bort att ta bilder.

Jag träffade Ken på pubben klockan 12 (han hade varit där sedan 10.30) och sedan gick vi och träffade John och Dave på en pub för att se på fotboll (Newcastle förlorade hemma mot Stoke, vilket inte var så jätte kul). Därifrån gick vi till Dimitris, en Tapas restaurang i centrala Manchester. Resten av kvällen spenderades på en annan pub. Vi kan ju summa upp det med att baksmällan inte var den roligaste på Måndag morgonen.

Jag har också köpt fotbollsbiljetter till mig och Ken (Newcastle v Sunderland den 31a October) så det ska bli jätte kul.

Jag har varit lat den här veckan (ingen yoga, inget gym), men det känns som jag behöver vila och jag har legat i sängen sedan 7 i kväll.

Nu ska jag svara på alla mejl jag har fått. Jag är ledsen att ni fått vänta. Fortsätt gärna att mejla. Jag ska bli duktigare (och snabbare!) med att svara!

Ha en trevlig kväll!

"Hjärtat är rött och sitter till Vänster"

Som Miss Romarker skrev på sin Facebook status tidigare i dag. Det tycker jag passar oerhört bra på en dag som denna. Jag hoppas ni alla varit och röstat. Jag tycker det är så otroligt viktigt att man gör det för vi har inte alltid haft den rätten.

Jag vet att en hel del av er väntar på ett mejl från mig och jag ska försöka svara på alla i dag. Jag är ledsen att det har tagit en sådan tid.

I Onsdags var jag hos doktorn för att ta mig en titt på Englands metal health care. Jag har hört sådana skräckhistorier om den att jag absolut inte såg fram emot att gå dit, men jag vet att jag behöver hjälp med min depression så jag kände att jag inte hade något val. Jag var inte rädd för att dom skulle tycka jag var crazy utan mer för att dom inte skulle tycka jag var crazy nog och inte ta mig på allvar.

Jag hade dock inte behövt oroa mig. Jag fick träffa en ny doktor som var väldigt bra. Dom brukar vara ganska snabba på att skriva ut anti-depressiva, men hon frågade faktiskt vad jag ville ha och allt jag ville ha var sömntabletter och att få prata med någon, så nu får jag komma till Tavistock and Portman i Belsize Park som tydligen ska vara en bra mental health clinic. Min doktor sa dock att om det inte funkar så kan vi prova något annat, så det känns skönt.

Jag försöker hjälpa mig själv också och den här veckan har jag varit på tre yoga pass och ett pilates pass. Jag har ont överallt, men det känns ändå rätt ok.

Hoppas ni alla får en bra fortsättning på Söndagen.

"And I thought I was mistaken And I thought I heard you speak Tell me how do I feel Tell me now, how should I feel "

Från en extrem till en annan. Jag har bokat yoga i kväll och vill inte gå. Jag pratade just med min vän Ken och han sa i korta drag att jag var tvungen att gå. Punkt slut. Så nu ska jag det..och inte bara det...jag har redan varit på gymmet. Jag kände att jag skulle aldrig komma i väg till yogan om jag inte kom upp ur sängen först och stannade uppe, så jag bestämde mig för att gå och och springa och styrketräna. Jag kastade in lite simmning också när jag ändå höll på och sedan in i steamrummet för att försöka driva ut förskylningen. Och ja, jag vet att det inte är bra att ta i så mycket när man är krasslig, men i dag kände jag att jag inte har något annat val.

Det är en regning Måndag i London och det reflekterar mitt humör ganska så bra. Det gör även denna låt med New Order.



Min laptop strejkar så jag kan tyvärr inte lyssna på den, men det tycker jag ni ska göra. Det är en bra låt.

"And I still find it so hard To say what I need to say But I'm quite sure that you'll tell me Just how I should feel today"

Det var aldrig riktigt meningen att den här bloggen skulle bli superpersonlig, men den har blivit så mer och mer. Jag har skrivit om min pappas bortgång i cancer och om min personliga kamp med depression Jag vet inte om ni vill läsa om det här, men jag skriver den här bloggen mycket som en dagbok för mig själv samtidigt för att hjälpa andra med Londonflytt och annat, så jag tänker fortfarande skriva vad jag vill. Är det någon som tycker det är jobbigt att läsa det, så kommer det snart andra inlägg med London tips och annat.

Allt har kraschat ner på mig igen och jag hoppas att det bara är tillfälligt, men allt gör ont. Så jävla ont. Jag vet vad problemet är (det är en sak som jag inte tänker eller kan berätta), men det gör inte saken lättare. Det finns inget jag kan göra åt saken.

Jag måste verkligen lära mig att lyssna på mig själv och min kropp för det har kommit varningssignaler. Tex, jag gick en lång trevlig lång promenad i Lördags, men i stället för att vara glad när jag kom hem (vem blir inte uppiggad av en promenad med gott sällskap?) så mådde jag bara dåligt. Att jag sedan sov hela Söndagen i stort sätt och i princip ingenting alls i natt borde ha sagt någonting. Jag glömmer också bort att äta vilket är också idiotiskt. Jag har sedan tagit mig andra kompisars problem i stället för att ta hand om mig själv och detta har nu gjort att jag ännu en gång är på väg mot ett breakdown. Grattis till mig.

Jag ska försöka att gå på yoga i kväll och hoppas det hjälper.

Poorly

Jag har varit förskyld hela helgen och i natt kunde jag bara inte sova. Jag var i sängen vid halv 10, släckte ljuset vid 12 och klockan 4 hade jag fortfarande inte somnat. Jag känner att jag kommer kollapsa om jag går till jobbet i dag så jag blir hemma i sängen och hoppas på mer sömn under dagen.

Hoppas ni alla får en bra vecka.

Att säga nej

Hur gör man det egentligen? Jag tycker det är helt omöjligt. Idag tex så fick jag ett mejl från min chef där hon frågade om jag kunde tänka mig att ändra mina timmar från 9 till 5 till 9.30 till 5.30 eftersom vi behöver en till person som kan svara i telefonen efter 5. Ingen annan kan. Zam ska dra ner sina timmar för han ska börja studera, Fiona har en dotter som hon måste hämta från dagmamman i tid, Kelly jobbar redan det skiftetet, Abbie har slutat och Ebony ska sluta.Då finns det bara jag kvar.

Jag vet att det bara gäller en halvtimma, men det kör i hop en massa saker. Jag måste stressa till yogan och kanske inte hinner, jag kommer hem senare, kan inte ta en snabb drink med kompisarna som slutar 5...ok, jag vet att det har är bagateller, men jag vill verkligen inte.

Så vad gör jag? Säger jag nej och riskerar att min chef blir sur eller säger jag ja fast jag inte vill?

Monday, Monday, Monday

Jag hatar Måndagar. With a passion! Speciellt eftersom jag är så jävla trött på mitt jobb och nu på grund av en viss kollega som inte kan göra sitt jobb och det slutar med att vi andra får göra mer. Less, less, less.

Ebony, som sitter bredvid mig på jobbet, berättade att hennes pojkvän gjort lite celebrity spotting på deras lokalpub i Söndags. Vem kommer in om inte Frank Lampard (Spelare i Chelsea) med flickvännen Christine Bleakley. Ebonys pojkvän är från Tyskland och han berättade för Frank att även om han är Tysk så tyckte han att Franks mål i VM var giltigt och att det hade antagligen blivit ett helt annat resultat om det varit det. Sedan pratade han lite mer fotboll med Frank. Jag är inte ett fan av Chelsea (tvärt om!) och Frank Lampard, men han var tydligen väldigt trevlig.

Efter jobbet gick jag på yogan och har bokat in mig på Yoga Hatha igen på Torsdag och Yoga Iyenga på Söndag. Om jag orkar ska jag försöka med Pilates på Lördag med.

Efter Yogan bar det av till lokal pubben för att se på Manchester United mot Newcastle. Det finns en hel del Man U fans i London och alla har samma ursäkt (Min Morfar var ett Manchester United fan så det är jag också) men ingen har någonsin satt sin fot på Old Trafford. Ja, jag vet att jag inte kan säga så mycket om geografi när det kommer till fotboll (Svensk, men adopterad Geordie och Newcastle United fan) men jag går regelbundet på både borta och hemma matcher och jag har varit på Old Trafford fler gånger än de flesta Man U fans jag träffat)

Resultatet? 3-0 till Man U.

Ett litet brev till alla läsare

Hej

Jag vill börja med att tacka er alla för att ni fortfarande hittar hit. Jag vet att jag inte varit världens bästa bloggare dom senaste månaderna.

Som ni vet om ni läst tillbaka så hamnade jag i en depression så jag har helt enkelt inte orkat skriva. Jag tror bland annat att detta berodde på att jag aldrig orkat eller har haft tid att sörja min pappa som gick bort för ett år sedan. Det beror på en hel del annat också, men jag tror att på grund av att jag stängt av mina känslor under ett års tid så orkade jag inte längre och gick in i väggen.

Nu håller jag på att dra mig tillbaka upp till ytan igen. Tack vare många super kompisar så har jag så smått börjat leva igen. Jag har lärt mig mycket och även om inte varje dag är bra så är en del dagar det. I dag har jag haft en super dag. Inget speciellt har hänt. Bara normala saker. Det gick bra på jobbet. Jag betalade två räkningar. Jag fick ett sms från en vän som önskade mig en bra dag, jag gick på yoga. Jag åt middag OCH lunch. Normala saker som normala människor gör, men som inte varit självklart för mig dom senaste månaderna.

Jag lovar er att från och med nu så kommer jag att uppdatera oftare. Jag skriver den här bloggen för min egen skull, som en dagbok där jag kan se tillbaka och ta en "trip down memory lane" när jag vill, men jag skriver den också för er som vill ha hjälp med att flytta hit och vill veta hur ett vardagsliv i London ser ut. Jag har under den här tiden funderat på att lägga ner bloggen, men det kommer jag inte göra pga dessa anledningar.

I morgon planerar jag att vara tillbaka som vanligt med regelbundna uppdateringar. Jag hoppas ni tittar tillbaka då.

Kram

Skärpning Ces!

Nu får det vara slut med det här! Antingen lägger jag ner bloggen eller också får jag göra det ordentligt. Man kan inte tycka synd om sig själv hela livet, så nu är jag tillbaka och jag ska bli en bra bloggare igen.

I torsdags träffade jag Ken på en öl (eller fem). Ken bor i Yorkshire så vi syns inte så ofta, men vi pratar varje dag. Han har varit en klippa för mig under den här perioden. Jag är så tacksam att jag har honom.

I söndags var det ett år sedan min pappa gick bort och allt jag egentligen ville var att vara ensam, men så blev det inte för några kris saker kom upp. Jag åker dock till Sverige på Torsdag så då har jag all tid i världen att vara för mig själv.

I dag är det Andys födelsedag och i present fick han Fish and chips från Toffs, som är väldens dyraste, men värdens godaste, fish och chips restaurang! £9.70 för en cod och chips! Det ni! Självklart ska han få något annat också.. Hans syster ska köpa en laptop från oss. Åt andra sidan har jag inte fått min födelsedagspresent från honom heller och jag fyllde år i maj.

Hoppas ni alla har det bra och tack igen för alla snälla mejl och kommentarer! De betyder jätte mycket.

Tack!

För alla underbara kommentarer, mejl, sms etc Jag blev jätte rörd! Jag har fått hjälp från människor som jag aldrig ens tänkt skulle vara intresserade av hur jag mår. Blogg läsare, kompisar som jag inte känner så jätte bra, till och med två av mina killkompisar från Newcastle som jag bara egentligen pratat fotboll med tidigare, har funnits där

En av dom messade mig på Facebook i dag och frågade så där i förbi farten hur jag mådde. Jag var ärlig och sa att jag inte mådde så där fantastiskt bra, men gav inga detaljer, och då gav han mig hans hemnummer att ringa om jag ville prata. Det gjorde jag inte. Då ringde han mig. Jag sa att jag inte ville prata, men då tvingade han mig att göra det i alla fall och i två timmar efteråt så mådde jag faktiskt helt ok.

I Fredags fick jag ett mess från min andra fotbollskompis där han skrev att behövde jag en axel att gråta på så finns han där.

Jag har fått mejl och sms från kompisar som vill dra ut mig hur huset på en fika och det uppskattar jag verkligen. Ska träffa några nästa vecka.

Det konstigaste är...jag har inte bett om hjälp. Det har funnits där i alla fall. Från de mest oväntade håll. Jag är så tacksam.

När det gäller bloggandet så ska jag ta nya tag i morgon och se vad som händer.

Stor kram till er alla!

En snabb uppdatering

Hej.

Jag vet att jag har varit superdålig på att uppdatera. Jag ska försöka komma in i en slags rutin igen.

Jag ska vara ärlig och säga som det är. Jag har drabbats av depression igen. Jag hade det väldigt mycket under min tonårstid, men jag har mått relativt bra dem senaste fem åren. Tyvärr är det nu värre än det varit på länge och jag måste jobba ordentligt för att kunna komma upp på morgonen.

Jag sover knappt alls för tillfället och hade sist en hel måltid i Fredags. Det är väldigt svårt att hålla sig flytande just nu.

Anledningen till att jag mår så här är bland annat att jag har börjat fundera på om livet bara blir så här pass bra. Jag har alltid trott att livet bara kan bli bättre och bättre, men nu tvivlar jag på att det faktiskt är så.

Jag kommer bli bra igen, men jag har ingen aning om hur länge det kommer vara så här. Det kan vara en vecka, en månad eller ett år. Tack och lov har jag en underbar pojkvän och en massa vänner som stöttar mig och det är guld värt. Jag är inte världens lättaste person att ha och göra med för tillfället.

Som sagt, jag ska försöka att ta mig in i blogg rutinen snart igen.

Stor kram från mig!

Förlåt

Att jag inte uppdaterar så ofta just nu. Jag har det lite jobbigt, så har ingen riktig ork att skriva.

Jag har precis pratat med en kompis. Han kontaktade mig först för han har det jobbigt just nu, men när han frågade hur jag mår så bara brast det. Jag behövde nog gråta lite tror jag.

Jag ska se honom på Lördag så vi får prata ut ordentligt.

Jag hoppas ni alla får en bra midsommar!

I morgon kommer Mamma

Hon har inte varit här på över två år så det ska bli kul att ha henne här. Jag har dammat hela lägenheten och storstädat kök och badrum. I köket satt jag på golvet och städade skåpet under diskbänken så såg jag plötsligt en lucka på tvättmaskinen. Där i satt ett filter och en text där det stod att "detta filter ska tvättas regelbundet."

Ooops, tänkte jag. Det har inte blivit tvättat sedan...aldrig. Nu är det alla fall tvättat och jag tror inte jag ska berätta vad som kom ut därifrån. Det var nått av det äckligaste jag varit med om. (Sorry, jag är säker på att ni inte ville veta det!) Jag tror mamma måste komma hit oftare så jag får en anledning till att storstäda fler gånger. Jag har till och med kastat ut gamla nummer av Vogue och Marie Claire! Då ni! Då är det allvar!

I morgon ska jag åka den otroligt korta vägen ut till Heathrow med Picadilly Line. Från Kings cross i rusnings tid kanske det tar en och en halv timma. Jag har ingen bok att läsa heller sedan jag läst klart Portrait of a young man Drowning. Bok shoppa på lunchen alltså!