Hjälp med min Dissertation!

Som ni sakert vet så haller jag just nu på att skriva min dissertation som ska in om en vecka. Nu har det blivit lite panik eftersom jag inte fått så många svar på min survey som ar en del av min research. Skulle någon vilja hjälpa mig och svara på några frågor om shopping habits och consumer behaviour? Det skulle hjälpa mig så otroligt mycket!

Vill ni svara på frågorna så klicka har. Det är helt anonymt och tar bara 2-5 minuter.

Observera att jag måste stänga den senast kl 1 på söndag!

Tack så hemskt mycket!

Kram

Poltock & Walsh - ett nytt cult märke?

Det är kul när nya märken kommer ut på marknaden och det ar särskilt kul när designerna bestar av två unga tjejer med mycket entusiasm och känsla för mode. Ni vet kanske inte vilka de är än, men ni kommer garanterat att höra om dom i framtiden.

Fiamma Poltock och Katie Walsh studerade inte på Central Saint Martins eller London College ofFashion, utan dom gick på det mindre glamorösa Kingston University. (För flera år sedan när jagpluggade mode design gick jag på en "open day" på Kingston och tyckte väldigt mycket om skolan. Det var en trevlig, välkomnande atmosfär där och både elever och lärare verkade vara duktiga. För er som vill plugga mode i framtiden kan Kingston vara ett bra alternativ till SaintMartins, LCF mfl.) Andå har modevärlden fått upp ögonen for dom.

Jag är ett stort fan av deras spring/summer collection 2009 som är inspirerad av Franska Rivieran och 30talet. Jag gillar den på grund av att den är feminin och "wearable". Min favorit är den gråa maxi klänningen, (se under) men jag skulle inte säga nej till clutch väskan heller. 

Tyvärr har dom ingen egen boutique än, eller ens koncessioner på Harvey Nichols och Selfridges. Däremot säljs några av deras plagg på Browns Focus, South Molton Street och Sefton på Upper street. Dom haller även på att lansera en online shop som just nu ar "under construction." Se Poltock & Walsh för information. 

Orkar inte längre...

Jag har precis pratat med Mamma och Pappa och jag blir så jävla arg och ledsen. Tydligen har pappa lite svårt att andas, men dom ska till doktorn på Måndag på en rönken och får resultatet på Onsdag, så dom avvaktar (Till alla nya läsare; min Pappa har sprid njur cancer, med metastaser i båda lungor, lever, bukspottskorteln och i en lymf)

Jag är så fruktansvart trött på att vara orolig hela tiden. Jag försöker vara så positiv som möjligt, men i bland så brister det. Just nu ligger jag i sängen och bara gråter. Pappa har mått bättre den senaste månaden och ska kanske få ny medicin, som heter Temsorilimus. Sutent och Nexavar gav honom väldigt starka bieffekter så han var tvungen att sluta med dom. Temsorilimus ska tydligen vara mycket mildare, men ha ganska goda resultat.

Jag är så förbannat arg på bada mina föräldrar för tillfallet. Jag kan inte förstå varfor pappa inte kan sitta upp i sängen eftersom han inte har några andnings problem då. Jag förstår inte heller varfor han inte kan göra mer motion så han blir starkare. (Med motion menar jag att gå omkring i huset eller på gräsmattan, eller använda hans gummi gymnastik band).

Mamma orkar inte tjata på honom längre och han gör vad han vill. Det gör mig också arg.

Allt är så jävla svårt och jobbigt Hur hanterar man sådant här egentligen?

Jag vill ha min friska, starka pappa tillbaka.

Jag vill inte att pappa ska dö 

Vår? Nej, nej...det är Sommar!!!

Jag har inte en blekaste aning hur varmt det är ute, men just nu sitter jag i trädgården och har bara på mig en tunn Juicy Couture sommar klänning som jag dessutom dragit ner från axlarna och det är hett! När solen gått i moln är det något svalare och det är kallt på kvällarna, men who cares? Det är sommar! Tidigare år har lärt mig att varma vårar brukar betyda att sommaren  blir iskall, så det här vädret ska utnyttjas, det vill jag lova!

I förmiddags var jag ute och joggade i Highgate woods. Jag joggar ALDRIG så det är något stort! Skogen är alltid sval så  det går bra att springa trots att det ar 20+ grader ute.

(Min gata och mitt hus)

Lägenheten jag vill köpa, fast £300,000 ska dom tydligen ha for den! Finns en annan 1 bedroom flat på min gata, som är del av freehold for £300,000. Får dom aldrig sålt! En 1 bedroom i Muswell Hill kostar från £149-189,000 nu, men har sett billigare.

(Min trädgård på framsidan)

(Min trädgård på baksidan)

(Och sa jag! Osminkad och lite trött)

Matthew Williamson for H&M

I dag släpptes årets mest omtalade High Street Collection, nämligen Matthew Williamson's samarbete med H&M.

Jag kan summa upp kollektionen med att säga att jag är inte ett fan. Jag har läst en hel del reviews om denna kollektion och jag forstar inte hur den kan vara sa populär

Vi kan börja med att slå hal på myten om att du får ett designer plagg till ett bra pris. Det får du inte. En klänning designad för en high street kedja, är fortfarande bara en high street klänning, även om det är en klänning du betalar £120 för!

Kvalitén på plagget och designen är garanterat mycket sämre om du jämför med designers Ready-to-wear collection. Mode designers tjänar oftast väldigt lite pengar (till och med lyx märken som Dior och Chanel förlorar pengar varje år. Det är därför dom ger sig in i parfym marknaden. Den enda lyx marknaden där designers kan tjäna stora pengar!) så en kollektion med en stor klädkedja som H&M kan ge dom en större summa pengar. Dom flesta designers tycker inte om the high street. Dom vill helt enkelt inte att deras kläder ska vara tillgängliga till arbetarklassen. Det ser inte "bra ut". Karl Lagerfeldt tycker tydligen inte om high street affärer eftersom han tycker att tjejer inte får vara en storlek 16 (storlek 44). Det var inte så konstigt att han fick snabbt andra åsikt när han gjorde sin kollektion för H&M för ett par år sedan.

Jag är normalt ett stort fan av Matthew Williamson, men hans kollektion är för dyr för H&M kunden och dessutom ser den slarvig ut. Maxi klänningen är den jag tycker mest illa om. Textiltrycket är fult och han har gjort ett nybörjarfel med att använda svart i ett färg tryck. Det ser for "hårt" ut. Att han dessutom tar £120 när du kan få en H&M klänning för under £20 är helt otroligt.

Kollektionen kommer dock bli väldigt populär. Dom flesta köper plaggen på grund av att det är Matthew Williamson. Det spelar ingen roll om dom gillar plagget eller inte.

Självklart finns det också bra designer/high street capsule collections. Commes des Garcon for H&M var en som jag verkligen gillade. Dom hade gjort den med H&M kunden i tanken och kom ut med några riktigt bra och basic plagg. Matthew Williamsons långa samarbete med Debenhams var både bra och billigt. Jag köpte bland annat en väldigt snygg svart kappa där för £100.

PPQ for internetaffären Oli ar riktigt bra för PPQ har lagt in sitt eget designer element och kläderna ser lika dana ut so deras "riktiga kollektion".

Min personliga åsikt är följande: Spara i hop lite pengar och köp ett riktigt Matthew Williamson plagg i stället. Att spendera £120 på ett high street plagg som du med all säkerhet bara kommer ha i sommar känns lite som att kasta pengar i sjön ( Så vidare du inte verkligen tycker om den!) Det kommer snart komma en ny designer som kanske har en bättre kollektion.

Däremot är jag ganska kär i det breda (läder?) skräpet. Kanske måste köpa..

Skaffa jobb under credit crunchen

Jag har läst en hel del om folk som förlorar jobben. Speciellt på Londonsvenskar läser man nästan dagligen om Svenskar som förlorat sitt jobb och har svårt att hitta något nytt. Själv befinner jag mig i en situation som jag aldrig varit i förut. Det har nämligen varslats om 310 uppsägningar (av ca 2000 anställda) på mitt företag och jag kan vara en av dom som förlorar jobbet.

Jag vet att det är jobbigt just nu att hitta ett jobb, men det är långt i från omöjligt. Det värsta man kan göra är att få panik. Man måste tänka rationellt. Har ar mina two pence worth vad man ska göra när man förlorat sitt jobb eller söker jobb i London.

1. Uppdatera och fixa din CV. Tror du att din CV är bra som den är? Fel! Det är den inte. Jag lovar! Den kan alltid förbättras. Försök att få hjälp från minst en, men gärna flera som har hand om anställningar på ett företag. Kanske har du en kompis som jobbar med rekrytering? Googla annars CV mallar sa din CV är anpassad till UK-standard. Det är sa många som tävlar om jobben att en CV som är allt annat an perfekt kan radikalt försämra dina chanser att ens få komma på intervju. Jag trodde in egen CV var bra tills jag gick pa en CV workshop på mitt universitet. Den blev överstruken och det var bara att börja om på nytt!
2. Sök så många jobb du bara kan. Ju fler desto större chans att få ett fortare. 10-20 i veckan räcker inte! 10-20 om dagen är minimum!
3. Sök jobb som du tycker att du är "för bra för." En liten inkomst är bättre än ingen inkomst.
4. Sök även jobb där du kanske inte har alla erfarenheter som krävs, men som du vet att du klarar av. Man vet ju aldrig. Du kanske har andra erfarenheter som dom tycker är viktigare.
5. Har du jobbat i London ett tag och betalar national Insurance kan du söka job seekers allowance, samt housing benefit. Kontakta ditt lokala job centre för information.
6. Söker du ditt första jobb i London så se till att du har en hel del pengar med dig annars kan det bli problem. Festa inte upp dom innan du har jobb och lägenhet. Tänk på att du måste betala en månads hyra samt en månads depositions avgift när du flyttar in. Om din hyra ligger på £100 i veckan blir det ca £900 som du måste betala. Sedan kan det ta en månad innan du får din första lön och då går det åt ca £450 till i hyra. (Läs mer om detta har )
7. Registrera dig med så många agenturer och websites som du bara kan.
8. Lägg in en annons på Londonsvenskar och sök även jobb där. Kom dock ihåg att INTE SVARA PÅ ANNONSEN, utan skicka ett e-mail eller ring telefon numret i annonsen. Finns det inga kontakt detaljer, skicka ett PM. Det får mig att skratta varje gång när folk svarar på annonsen. Ser ni en annons i en tidning så skriver ni väl inte till tidningen att ni är intresserade av jobbet? Personligen tror jag folk gör så för att dom inte vågar ringa/skriva på Engelska och då är det lättare att fråga personen som postat annonsen eftersom den för det mesta är svensk. Saken är den att på det sättet får ni inget jobb. Någonsin. Ställ inte frågor i annonsen heller. När (om!) dom blivit besvarade är jobbet borta. Jag lovar!
9. Nu mer än någonsin måste okvalificerade jobb som bar, restaurang och affär sökas på plats. Det är kortare uppsägningstid på sådana stallen och dom behöver för det mesta folk som kan börja jobba med en gång. 

Lycka till alla ni som har det jobbigt just nu samt alla ni som precis flyttat hit och letar jobb!

Me, Me, Me

Jag håller just på att skriva ett inlägg som jag inte är saker på om jag ska posta här eller inte, så medans jag tänker på det skriver jag det här i stallet. Jag hittade just denna lista hos Anna

Vilken svordom använder du mest? Jag svär hela tiden. Säger fuck lite då och då. Ar jag riktigt arg svär jag på Svenska. 
Hur många resväskor äger du? En, samt en stor bag från Pringle som jag aldrig använder.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Jag hatar att vara med på kort, så om någon forsoker fota mig tvingar jag dom antingen att ta om bilden 17 gånger tills jag blir nojd eller så gömmer jag mig.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Mammas och pappas hus och ett hus i Muswell Hill eller Hampstead.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Har ingen CD spelare. På min ipod spelar jag just nu Kings of Leon och Girls Aloud.
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Vet ej, men Prince är den som har mest talang av alla. Han kan spela minst 27 instrument. Kan du nämna 27 instrument?
När var senast någon stötte på dig? I dag.
Använder du huvtröjor? Jag äger en som är min skoltroja fran LCF.
Hur många syskon har du? 3. Susanne, 49, Bjorn, 47 och Catharina, snart 45. 
Är du blyg inför det motsatta könet? Nej, absolut inte. Har många kill kompisar. Ar även oförskämligt flirtig.
Vilken film kan du alla replikerna till? Girls Just Wanna Have Fun (en gammal 80tals goding med Sarah Jessica Parker och Helen Hunt)
Äger du några band t-shirts? Hm. Ja. Har ca 30 New Kids on the Block t-shirtar hos mamma och pappa, samt en från senaste turneen.
När flög du senast? I mars. 
Läser du för skojs skull? Ja, absolut! 
Försöker du alltid lära dig nya saker? Ja, det är därfor jag går pa universitetet.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Nja, men det är charmigt om han gör det. 
Kan du kasta macka? Nope. Har försokt många gånger. 
Vad har du med dig in på bion? En eller flera kompisar, godis och cola light.
Vem var din favoritlärare och varför? Min klass förestandare första året pa College. Hon hette Lee och brukade skjutsa mig till skolan. Hon berattade mycket om sig sjalv och jag lärde mig sa otroligt mycket av henne. Både privat och i skolan.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Engelska. 
Gillar du att flyga? Hell, no! Har total flyg fobi! 
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Humor. 
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Skojar du! 
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Nja..i bland.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 21. That's my story and I'm sticking to it!
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Jag skulle vilja saga ja, men min svenska är suverant dålig numera. Min Engelska är dock mycket bättre!
Tror du på liv på andra planeter? Jag tror jag såg ett UFO när jag var 10 år. Kan inte varit något annat. Det flög så lågt att jag såg det jätte tydligt.

Tror du att Gud är man eller kvinna? Hmm, både och?

Hur valde dina föräldrar ditt namn? Isabella heter jag i andranamn eftersom Isabella har namsdag nar jag fyller år. Cecilia vet jag faktiskt inte. Fast jag skulle tydligen hetat Jenny.
Gillar du senap? Ja det är jätte gott! Garna i potatismos. 
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Jag ber Andy säga "Everything's going to be alright." 
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Skojar du? Inte en chans i världen!!
Tycker du om att krama folk? Ja, dom jag känner!
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Anybody out There?- Marian Keys. Kan inte tänka mig något värre än att Andy skulle dö!
Vad är du allergisk mot? Mögel och damm. Pollen ibland. 
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Nej, for jag äter aldrig kött.
Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? Alla som vill svara.

Ledsen

Jag sov inte alls bra i natt och när jag vaknade i morse mådde jag inte sa där jätte bra. Tänkte släpa mig till gymmet, men orkade inte. Tänkte gå till Sainsbury's, men orkade inte. Var tvungen att plugga, men ...japp ni gissade rätt...orkade inte.

Jag var jätte hungrig, men hade inte någon mat hemma eftersom min kyl är för kall. (Vet ej om det är is i den eller om jag måste leka teknisk och byta termostaten) Det blev pasta med mackrill som smakade for jävligt och åkte i soptunnan. Jag stannade sedan kvar i sängen och ömsom sov, ömsom var på facebook. Ute är det jätte varmt så nu ar jag ledsen for att jag spenderat hela dagen i sängen.

Jag kom ur sängen vid kvart över 5 och gick till Sainsburys och tillbaka, (En sammanlagt 15 minuters promenad) men det tog en sådan tid eftersom jag bara inte orkade gå. Nu har jag ätit en Magnum men mörk choklad, samt en Caesar sallad med avocado, vegetarisk bacon och quorn bitar och mår lite bättre, men jag fattar inte varfor jag är så nedstämd.

Det kan bero på en hel del saker. Stress, pengar, jobb och bara små saker som att jag vill åka till Newcastle för sista hemma matchen, men har inte råd. Andy kanske kan låna mig pengar dock. Jag hoppas jag inte drabbats av depression igen för det orkar jag inte med just nu.

I morgon är en annan dag.

Blogg träff

(The London Stone)

I går träffade jag Anna, Stina och Sofia (med kompisar) i Cannon Street på en Goth pub som heter London Stone. (Den har fått sitt namn av en sten i närheten där det sägs att Romarna matte alla distanser i Storbritannien från. Precis som det sägs om dom svarta korparna i Tower of London, så sägs det att "So long as the stone of Brutus is safe, so long shall London flourish" . Detta härstammar från legenden att stenen är en del av ett altar som byggdes av Brutus of Troy, som sägs vara Londons grundare. Lite historia för er där.

(The London Stone Pub)

(Leon, Cannon Street)

 Vi gick sedan till Leon (en snabbmats restaurang som säljer nyttig mat) och jag åt haloumi med vildris och slaw.  Jag drack också en cocktail (utan alkohol) med citron, ingefara och mint som var suveränt god. Man behöver inte alltid dricka vin när man går ut, vilket jag har lite svart att förstå i bland.

Efter maten tog vi en snabb drink på The Bell runt hörnan från Leon. The Bell är en väldigt gammal pub, som funnits där sedan innan the Fire of London år 1666.

Jag har träffat Anna och Sofia tidigare, men jag har aldrig träffat Stina. Hon var dock jätte trevlig och jag hoppas vi alla kan träffas snart igen.

Stoke v Newcastle 11.04.09

Förra helgen var jag på en av de få fotbolls matcher jag lyckats gå på denna säsong, nämligen Stoke v Newcastle på the Britannia Stadium. Min kompis John bor i en stor takvåning i centrala Manchester, vilket bara är en halvtimma med tåg från Stoke. Jag åkte upp på Fredagen för en lång helg i Manchester vilket spenderades på Sushi och tapas restauranger samt en del barer. 

På lördagen gick vi på matchen. Vi var i Stoke vid 1 och eftersom avspark inte var förän kl 5.30 betydde det en massa pre-match beers. (eller Magners cider, i mitt fall). Jag låter bilderna tala för sig själva...

Trevlig sponsor...nej jag menar inte City  Football...se en rad upp....

På höger sida - John och Tony. På vänster sida - Tonys kompisar.

Jag och John

Toon Army och en ensam Stoke fan på the Harvester pub mitt i mot Brittania Stadium

"Toon, Toon, Black & White Army"

Behövdes ingen polis. Det var hur lugnt som helst!

"E I, E I, E I oh, up the premier league we go....."

"One Alan Shearer! There's only ooooooooneeeee Alan Shearer"

"Shit ground, shit fans..."

Matchen slutade 1-1 föresten.

Galvin at Windows

Hej alla.

Ni får ursakta mina sporadiska posts, men jag har sa mycket att göra just nu att jag inte vet vad jag heter. Jag hoppas ni förstar och att fortsätter att läsa och har tålamod med mig. Den 8e Maj blir det bättre

Förra Torsdagen firade jag och Andy 6 år och jag hade bokat bord pa Galvin at Windows, som ligger på 28e vaningen på Hilton, Park Lane och har en fantastisk utsikt över Hyde Park.

Andy var jätte snyggt smart/casual i sin kostym och en vit v-neck French Connection troja. Min outfit bestod av en mini dress från Chloe som jag använde som top, en ny high wasted kjol från Coast, svart brett skräp från Miss Selfridge och Jimmy Choo stilettos. Tyvärr har kameran gått sönder så jag får posta korten när (om!) den blir fixad.

När vi kom upp på 28e vaningen blev vi direkt eskorterade till baren. Vi tog varsin drink och jag frågade servitrisen om någon skulle säga till när vårat bord var klart. Hon såg konstigt på oss och sa "Jaså, har ni bokat bord". Det hade då hovmastaren glömt bort att berätta.

När vårat bord blev klart tog Andy sin öl för att ta med den till bordet. En servitris tog den direkt i från honom och satte den på en bricka som hon bar fram till bordet. Bra service i all ära,men vi kan liksom bära våra egna drinkar! Vi bordet stod en servitör som tydligen skulle vara "våran" servitör. Han log inte en enda gång. Han såg så sur ut att man trodde nästan att hans hamster dött eller något. Galvin är en Fransk restaurang och Fransk service ska väl vara snabb och korrekt, men dom är inte så kända for att vara trevliga. Galvin ligger dock i London och man måste väl ändå anpassa servicen till det. Engelskman (och jag!) gillar trevliga servitörer.

Vi beställde från deras credit crunch meny, 3 rätter for £33, dock fanns många av dom rätterna med på den vanliga menyn. När jag går på en 5 stjärnig restaurang förväntar jag mig inte bara en perfekt service, jag förväntar mig även perfekt mat av dom finaste råvaror. Eftersom jag är en föredetta kock så känner jag direkt om det inte är det.

Jag och Andy åt rökt lax, eller "Marinated Loch Duart Salmon, avocado, pickled ginger, fennel and lemon dressing" till förätt. Den var helt OK. Inget minnesvärt. Laxen smakade inte bättre än den man köper på Tesco. Till huvudrätt valde Andy "Assiette of Cotswold white chicken, shallot tarte fine and fig jus gras" (nej, jag har ingen aning vad det betyder heller!) som såg helt fantastiskt ut på tallriken och han tyckte om den. Jag beställde "Hake with choucroute and carrots." Min Franska är inte den bästa, så jag fragade vad choucroute var och fick till svar att det var saurkraut. Det är ju kål, så det var inga problem. När jag fick min fisk blev jag väldigt besviken, för det var bara vit fisk på en bädd av saurkraut och med skivade morötter under. Inte en rätt som jag väntat mig att få på en fin restaurang. Saurkrauten var gömd under fisken, men när jag smakat den så såg jag att den innehöll små bacon tärningar. Jag är pescetarian och äter inte rött kött och det var ingen som berättat det för mig. Ok, så jag sa inte att jag inte åt kött, men åt andra sidan så frågade jag faktiskt var det var innan jag beställde det. Jag nämde det till servitören och han bara sa att "ja, det innehaller kött". Ingen ursakt och inte frågade han om jag ville ha något annat heller

Desserten, som var "Dark Chocolate Palet d'or, cookie crumbs and malted milk ice cream" var dock jätte god. Vi fick även några petit four på en tallrik med "Happy Anniversary" skrivet i chokladsås, vilket var trevligt.

Kort sagt, ta gärna en drink i baren pa Galvin. Kom dit tidigt så ni får ett bord vi fonstret där ni kan sitta och titta pa utsikten. Gå sedan darifrån och ta bussen till Kensington High Street och gå på Babylon at Roof Gardens. Lite billigare, mycket bättre och med samma underbara utsikt.

30

Jag köpte i dag det senaste numret av Elle, där dom hade en intressant artikel och survey om att fylla 30. Ni som läst "om mig" delen av den har bloggen vet att jag är 20 någonting. Det är sant i 1 månad och 25 dagar till, för den 31a Maj fyller jag, gulp, 30! Att säga att jag har panik är minst sagt en underdrift.

Jag känner mig inte alls som 30. Jag kan vara ganska oansvarig. Jag spenderar pengar som vatten. Jag pratar i bland som en tonaring på både Svenska och Engelska. Jag festar för mycket. Jag är bortskämd. Jag kan vara så otroligt barnslig. Listan ar lång. Men det är tydligen nu jag ska bli vuxen!

När jag flyttade till London som 19 åring hade jag helt andra planer inför livet. Vad för planer vet jag inte riktigt, men att fylla 30 var ungefär samma sak som att fylla 100. En evighet bort. Nu känns det som det var förra året jag slutade gymnasiet. Jag känner mig som samma person som jag var då. Några erfarenheter rikare och med lite mer självkänsla, men ändå samma person. Vid 25 tänkte jag vara gift med minst ett barn och en karriär som pekade stuprätt uppåt. Jag skulle jobba som mode designer (Yes, really!) i London, samt ha en lägenhet i Stockholm. Hur jag tänkte fixa det på 6 år utan man och universitets utbildning vet i 17, men så var det i alla fall.

Sedan gick jag från en extrem till en annan, för under 20 års åldern gick allt åt helvete och min karriär gick neråt fortare än en berg och dal bana. Jag hade dåligt själv fortroende och visste inte riktigt om jag ville stanna kvar eller åka hem. Jag var ute jämt och träffade en massa roliga människor, men jag träffade också en massa idioter. Jag gjorde många misstag, men jag hade det ganska roligt på vägen.

Så vad förväntar jag mig av att fylla 30. Min första rynka och gråa hårstrå (fast det kommer jag aldrig märka eftersom jag inte sett min naturliga hårfärg sedan jag var 13) Ett bra jobb, ett masters degree kanske, till och med barn, eller kanske två? Köpa lagenhet...

Så varfor kommer jag egentligen att sakna 20 års åldern? Och är det verkligen så illa att bli 30? Egentligen inte. Jag tror att det är att jag måste bli vuxen som skrämmer mig. Att jag måste ta annsvar, att ju äldre jag blir desto fortare går tiden och desto kortare blir livet. Att jag inte så länge till kommer se ut som jag gör i dag. (Det finns mycket jag tycker är fel med mitt utseende, men jag är inte ful!)

När jag läst artikeln i Elle kände jag jag mig lite bättre till mods. Dom 30 åringar dom intervjuade kände sig både sexigare och snyggare och hade bättre själv fortroende. Dom flesta tyckte familj är viktigare an karriär vid 30 ,men det tycker inte jag. Jag ska ha både och, så det så!

Jag lämnar 20 års åldern som en barnslig, men ganska vuxen människa. Jag har ett stabilt förhållande, ett hyfsat jobb, snart ett degree och en helt ok disposable income. Inte sa illa va.

I 20 års åldern gör man alla misstag. I 30 års åldern lär man sig av misstagen.

Tillbaka igen.

Hej alla.

Förlat att jag inte uppdaterat på en vecka. Min deadline för min dissertation närmar sig med stormsteg och jag har så mycket att göra. Dessutom har mitt social life varit väldigt jäktigt

Så här har den senaste veckan sett ut för mig:

I Tisdags träffade jag Sofia och Anna vid Monument där Anna jobbar och jag brukade jobba. Det var jätte trevligt, men jag kom hem lite sent. Och lite små full. Ooops.

I Onsdags var det jätte fint väder och jag skulle egentligen träffat Annika på frukost på Kenwood House i Hampstead, men dom öppnade tydligen inte förän kl 12.30, så det blev en fika i Highgate Village i stället. Sedan åkte jag till Argos och köpte en ny TV. Det var en väldigt tidig födelsedags present till Andy av hans föräldrar. Dom tänkte att dom skulle ge honom pengar nu när det var rea på just den TVn vi ville ha. Sa nu ar vi stålta ägare till en 32" LG.

I Torsdags träffade jag Sarah på lunch. Jag och Sarah pluggade Art and Design på College of North West London tillsammans 1999-2001 och skulle även gå på universitetet tillsammans, men sommaren 2001 flyttade Sarah tillbaka till Australien. Vi har haft sporadisk e-mail kontakt sedan dess, men vi har inte sätts på 8 år!

Det började med en lunch på Freemasons Arms i Hampstead och det var verkligen som vi aldrig tappat kontakten. Vi hade det jätte trevligt och drack alldeles for mycket vin, så Sarah missade sitt tåg till Nottingham där hon nu mera bor. For hoppningsvis flyttar hon till London efter påsk och stannar över sommaren!

I helgen gjorde jag ingenting alls. Jag lämnade min lagenhet en gång for att åka till Sainsburys. Men man behöver vara lat i bland.