När jag vaknade i morse mådde jag toppen, men efter en timma eller något så kändes det som alla sorger i världen släppts över mig...och jag vet inte varför. Jag bara låg på soffan och grät och grät och bara orkade inte ta mig där i från. Någon timma senare drog jag mig själv till sängen och där låg jag och ömsom sov ömsom grät fram till klockan 5. När jag vaknade tänkte jag att jag måste äta någonting så jag kom faktiskt upp på benen och gick upp till Sainsburys där jag köpte tröst mat - vegetariskt bacon, ost och oliver som jag tänker lägga i pasta, samt jordgubbar och grädde. Det var nog bra att komma ut, för jag mår redan bättre.
Jag har haft depressioner sedan 14 års ålder, men det har blivit bättre dom senaste 2 åren. Jag tror dock att detta var PMS och inget annat.
Alla ni jag skulle träffa i Regents Park i dag, jag är ledsen att jag inte kom och jäkligt förbannad på mig själv! Skulle ha dragit mig dit. Hoppas ni hade det jätte kul!
Kram
