måndag 3 maj 2010

Komplimang eller inte?

London är fullt av konstiga människor. Det märkte jag i går när jag var på väg hem från Angel efter att ha träffat Karin.

Jag hoppade av bussen vid min busshållplats och ska precis gå över gatan när jag hör någon säga "Excuse me". Jag vänder mig om och där står en kille i 35 till 40års åldern och stirrar på mig. Helt plötsligt var det uppenbart att han inte bor i området utan bara hoppade av bussen för att prata med mig. Jag blir nästan lite rädd, men jag bor bara tvärs över gatan, det är ljust och det är en hel del folk ute.

"I had a conversation with a woman on the bus about you" fortsätter han. (Erm...jaha. Vad ska man svara på det?) "whether your dress is too revealing or not" Jag ser ner på min vita sommarklänning som slutar precis över knäna och är inte speciellt low cut. Den kanske är lite genomskinlig, men jag har mörk bruna tights, en cardigan och en kappa på mig. Innan jag hunnit svara fortsätter han. "She was, you know, getting on a bit, so I think she was just jealous. I say if you got it, flaunt it! I think you look great". Jag mumlar ett tack och springer över gatan.

Jag har ingen aning om han verkligen pratat med någon tant på bussen om mig. Jag såg varken honom eller henne. Jag vet heller inte om jag ska bli ledsen eller förbannad på att någon kommenterar negativt på min klädstil eller om jag ska bli glad att han tyckte jag var snygg. Jag tyckte jag var ganska snygg i går, så jag kanske ska ta det som en komplimang, eller?