Jag hatar att se folk ge upp!

Mycket kan man anklaga mig för, men jag har aldrig någonsin i mitt liv gett upp, hur svår situationen än var. I bland har jag förlorat, men för det mesta har jag vunnit. Det är bara en sådan person jag är. Därför är det svårt för mig att förstå varför människor gör det och ännu värre, innan dom ens försökt.

Min ex kollega, som spenderade julen med oss, är en prakt exempel. När jag fick reda på att han skulle flytta till Stockholm varnade jag honom och sa att det var jätte svårt att få både jobb och lägenhet, men han sa att han skulle sova på någon persons soffa och sedan bara fotografera i 6 månader. Han hade sparpengar och behövde inget jobb. Efter en vecka hade han fått nog med att sova på soffan. Jag hjälpte honom då att fixa temporärt boende då en kompis hyrde ut sin lägenhet i två månader. Han sa att han skulle börja leta lägenhet i mitten av December. Jag försökte förklara att bostadsmarknaden inte är lika snabb som i London och sa att han måste nog börja leta med en gång. Samtidigt fattade han att han var tvungen att skaffa ett jobb eftersom Stockholm är dyrare ön han väntat sig.

I kväll pratade jag med honom och då sa han att ingenting hade funkat sedan han flyttat hit och att han nu ska flytta någon annanstans. Jag frågade varför och han sa att han var tvungen att flytta om tre dagar och hade ingenstans att bo. Det visade sig att han sökt ca 20 lägenheter på två månader och att han satt in en annons själv, men fick bara svar från skummisar. Då blev jag riktigt irriterad och sa att han nog borde söka 20 lägenheter om dagen och att folk med lägenheter i Stockholm inte behöver leta efter någon att hyra ut den till eftersom dom kan välja och vraka mellan hyresgäster. Tyvärr hyr också svenskar gärna ut till svenskar och de försämrar ju hans chanser.

Allt detta tycks han inte förstå. Allt är bara för jobbigt och han vill bort. Att han kommer få samma problem i andra länder tycks han inte förstå. Han ger alltså upp utan att försöka.

Det finns många som flyttar till London som gör precis samma sak. Dom ger upp för att det är "för jobbigt". Anledningen till det är oftast att dom inte planerar sin resa, jobbar hårt för att hitta jobb och boende och för att dom ignorerar alla råd som dom får av dom som redan bor här. Visst, det är deras egna problem, men jag blir lika arg varje gång det händer. Det första året i ett nytt land är sällan en dans på rosor.

Här är mitt råd till alla er som är på väg att flytta till London, har precis flyttat hit eller planerar att flytta hit. Planera eran resa, ha en plan B, ha med er en ordentlig reskassa och framför allt; ignorera inte alla råd ni får genom Londonsvenskar och London bloggar. Vi delar med oss av våra erfarenheter för vi bryr oss! Är ni inte beredda att ens försöka så spara era pengar och stanna hemma.