Jag har precis pratat med Mamma och Pappa och jag blir så jävla arg och ledsen. Tydligen har pappa lite svårt att andas, men dom ska till doktorn på Måndag på en rönken och får resultatet på Onsdag, så dom avvaktar (Till alla nya läsare; min Pappa har sprid njur cancer, med metastaser i båda lungor, lever, bukspottskorteln och i en lymf)
Jag är så fruktansvart trött på att vara orolig hela tiden. Jag försöker vara så positiv som möjligt, men i bland så brister det. Just nu ligger jag i sängen och bara gråter. Pappa har mått bättre den senaste månaden och ska kanske få ny medicin, som heter Temsorilimus. Sutent och Nexavar gav honom väldigt starka bieffekter så han var tvungen att sluta med dom. Temsorilimus ska tydligen vara mycket mildare, men ha ganska goda resultat.
Jag är så förbannat arg på bada mina föräldrar för tillfallet. Jag kan inte förstå varfor pappa inte kan sitta upp i sängen eftersom han inte har några andnings problem då. Jag förstår inte heller varfor han inte kan göra mer motion så han blir starkare. (Med motion menar jag att gå omkring i huset eller på gräsmattan, eller använda hans gummi gymnastik band).
Mamma orkar inte tjata på honom längre och han gör vad han vill. Det gör mig också arg.
Allt är så jävla svårt och jobbigt Hur hanterar man sådant här egentligen?
Jag vill ha min friska, starka pappa tillbaka.
Jag vill inte att pappa ska dö
