...är jag i dag. Med andra ord, inte alls. Jag ligger just nu i sägen med ett stort glas Pinot Grigio och reflekterar över ännu en skit dag. Eftersom jag vill att min blogg ska vara en så ärlig reflektion av mitt liv som möjligt (utan att gå in på en eller två saker som jag i bland kanske vill hålla för mig själv) så ska jag berätta.Jag mår inte så bra just nu. Mest är det små saker som bygger upp. Inga pengar, ett och annat bråk med pojkvännen, men jag är också i en vägkorsning av mitt liv. Mitt liv är som en berg och dalbana.
I dag skulle jag träffat Ken och såg verkligen fram emot det, och även om vi messar ofta så har vi inte setts på ett tag. Klockan 7 i morse får jag ett sms där han berättar att han måste åka till ett möte i Reading. Suck. Jag har vant mig vid att han ställer in dock. Han driver ett eget marknadsföringsföretag och jobbar jämt!
På lunchen fick jag ett mejl av Payroll som berättar att ooops, dom råkade ge mig för mycket betalt förra året och nu måste jag betala tillbaka nästan £1,500 och jag är redan pank. Det kan jag göra med en lite betalning varje månad, men eftersom jag planerar att leta nytt jobb så lär jag åka på en stor räkning snart. Great.
Sedan hade vi ett möte i över en timma där vi diskuterade team morale. Den ligger inte så högt för tillfället och min chef är tydligen synsk så hon har lagt märke till det. Men jag tyckte mötet bara gjorde oss ännu mer stressade och jag känner att jag håller på att gå in i väggen. Vi har så jäkla mycket jobb och vi är under en så stor press för tillfället. Det kommer bli bättre, men när?
Så, jag har bestämt mig. Jag ska byta jobb. Jag måste ha mer pengar och jag vill ha en ingångs lön på minst 28,000 till 30,000 per år. När alla graduate jobs erbjuder hälften. Det ska bli kul att försöka hitta ett sådant jobb. Eller inte.
Snart är det bank holiday helg (röd dag på Måndag) och då ska jag börja reda ut mitt liv. Det första jag ska göra är att träffa Matilda på brunch/frukost på Lördag och uppdatera våra CVn.
