söndag 22 november 2009

Deprimerad

I helgen har Andys föräldrar och syster varit här (jag uppdaterar om det i morgon) och det har varit trevligt, men jag har haft fruktansvära PMS och har nog inte varit den trevligaste personen att ha och göra med. Sedan har jag inte bara stött på ett, utan två stora problem.

Det första är att jag tänkt söka ett masters på LCF. Det är halvtid och online så jag hade kunnat jobba samtidigt. Nu har jag fått reda på att det inte börjar för än Januari 2011, vilket kanske inte låter så farligt långt bort, men jag måste börja tänka på att påbörja nästa steg i min karriär innan jag blir för gammal, så nu måste jag börja söka jobb i Januari. Det är skrämmande och jag vet inte vad jag vill göra eller om min utbildning hjälper något över huvud taget. Det är precis som en röst i mitt huvud säger att jag inte kommer klara det eller uppnå mina mål.

Det andra problemet är att jag och Andy pratat om länge att skaffa lägenhet och eftersom Andy är 37 så har vi bara 2,5 år på oss att göra det. (Man får inget bo lån efter man fyllt 40) Nu har vi kommit fram till att vi har inte råd. Vi har helt enkelt inte depositionsavgiften till lånet. Det enda vi kan börja göra är att spara ordentligt, så det blir hej då till social liv, kläder och andra saker ett bra tag framöver. Jag bara önskar att bankerna kan göra 100% bo lån igen. Det verkar vara det enda sättet! Till och med för ett shared ownership, där vi äger 25% av lägenheten, måste vi ha ca 15,000 pund.

Det här kanske låter som löjliga problem , men det är två enormt stora planer i mitt liv som gått totalt fel och nu vill jag bara lägga mig ner och gråta.