söndag 18 oktober 2009

Fotboll och drinkar I Manchester


Jag har precis kommit tillbaka från Manchester där jag spenderade Lördagen med 3 av mina fotbollskompisar, Tom, John och Ken. Det är inte ofta jag träffar dom då vi alla bor i olika delar av England. Tom bor i Wakefield, ken bor i Halifax och John i Manchester. I helgen var den enda veckan vi alla kunde träffas och därför missade jag tyvärr Fina Stinas förlovnings fest.

Vi skulle egentligen åkt till Nottingham och gått på Forest v Newcastle, men ingen av oss kunde komma tillbaka hem därifrån och alla utom jag hade planer för i dag så ingen kunde sova över. Det blev i stället fotboll och massa sprit på the Lass i Manchester. John har verkligen något att fira då han nästa månad med stor sannolikhet kommer bli erbjuden ett jobb i Dubai där han ska hjälpa dom att installera nya rättsystem. (Han är advokat här i Uk) För det kommer han få 120,000 pund skattefritt samt gratis lägenhet och bil. Jag vet, med andra ord, var jag ska åka på semester nästa år.


Tom och John.

Johns kompis Steve och Tom.

Ken tyckte den här postern var jätte kul. Han sa att det såg ut som det stod "Cock Puppet Theatre", men det stod ju så klart "Sock"

Ken och Johns kompis Dave slog vad om vem som skulle vinna matchen mellan Sunderland och Liverpool. Dave sa Sunderland. Ken sa inte en chans i världen. På grund av en liten olycka med en röd badboll så vann Dave vadet. Här ser vi dom med denna vunna 5 pund sedeln, signerad med min eyeliner.



Ken är den av mina vänner som jag beundrar mest. Han är 19 år äldre än mig, men det märks inte. Jag kommer så bra överens med honom. Man kan verkligen ha en intelligent konversation med honom. Han är lite "full of himself" och ganska så "cockey", men han är en helt fantastisk person. Han kommer från en fattig arbetarklass familj i Newcastle och har under sin uppväxt blivit tagen av polisen många gånger, men han tog tag i sitt liv och äger i dag ett eget företag och är nu mång milionär. Han förlorade själv båda sina föräldrar på 6 månader så det var skönt att få prata lite om pappa. Ken kan vara lite skälvisk, men i går bevisade han verkligen hur mycket han bryr sig om mig och hur orolig han är att jag röker (bara fest röker, men ändå) Jag uppskattar verkligen att jag har sådana vänner.


Här ser ni en väldigt full Ces hemma hos John.
Utsikten från Johns lägenhet.


John och jag åt frukost på The deaf Institute


Veggie fry up. Den bästa bakfylle maten någonsin.