Bild från Crazy Cow events (Pubben ser nästan likadan ut i dag)
Det har gått ett tag sedan jag skrev en inlägg om Back in the days. För er som precis har hittat hit, så skriver jag om saker som jag varit med om när jag flyttade hit.Tidigare inlägg från Back in the Days kan ni hitta här.
Mitt första jobb fick jag på grund av att min första "flat mate" (mer om henne kan ni läsa här )jobbade där. Jag ville egentligen inte jobba på en pub, och mina föräldrar ville absolut inte att jag skulle jobba på en pub,men jag var desperat. Torsdagen den 27e Augusti 1998 stod jag utanför en pub vid Monument i the City, klädd i Max Mara kavaj och Miu Miu mules (Åh jag saknar dom skorna) och var supernervös. Det hade jag dock inte behövt vara. Chefen Howard var jätte trevlig. Min intervju gick ungefär så här:
Howard: How are you?
Me: I'm fine, thank you. How are you?
Howard: Do you have any bar experience.
Me: Not really. I'm a trained chef.
Howard: You speak pretty good English. When can you start?
Me: Monday?
Howard:Can you start tomorrow?
Me: Ok.
Och så hade jag skaffat mitt första jobb.
Min första dag var helvetet på jorden. Jag skämtar inte.Måndagen den 31a augusti var helgdag. Fredagen (min första dag) var pay day. Det betyder att alla bankers och stockbrokers i city är på pubben prick 5 och är väldigt,väldigt törstiga. Jag började klockan 3 och fick min första träning av Steve. Steve var en väldigt trevlig kille. Han drack lite för mycket, tog lite för mycket droger och pratade väldigt, väldigt snabbt. Men han var rolig och trevlig. Steve visade mig hur man poured a pint, hur man gjorde en gin och tonic och att man var tvungen att låta en Guinness stå ett tag innan man kunde toppa upp den. Problemet är att han berättade allt detta i 180 km i timmen. Jag hade inte en blekaste aning vad han pratade om, men den här kvällen slapp jag servera öl.
Klockan fem var pubben smockfull och dom enda som jobbade var Howard, Steve, Assistant Manager Claire, Bar supervisors Leona och Matt samt cellar manager Pete. Hela managementet alltså...men inga staff. Mitt jobb var att plocka glas, tvätta glas och ställa ut glas igen på hyllorna. Ingen annan kunde göra något annat än servera och gång på gång fick dom slut på glas. Jag sprang runt den stekheta pubben (sa jag att det var minst 30 grader ute, inne var det säkert närmare 40 och air con funkade inte?) utan att stanna eller ens dricka ett glas vatten.
Klockan 10 över 8 kom någon på att jag inte haft någon rast och skickade ner mig till staff rummet för att andas i 20 minuter.Sedan var det upp igen och springa runt.
Klockan 11 stängde pubben. Klockan 11.45 hade vi städat klart och jag bokstavligen ramlade ur baren. Hettan samt ingen mat eller vatten hade gjort mig mer utmattad än jag varit i hela mitt liv.(Senare jobbade jag både längre och hårdare skift, men är man inte van så är det en chock. Slitigare arbete än bakom baren finns knappt)
Jag fick en öl och en taxi hem. Taxichauffören hade aldrig varit i sydöstra London förut och jag hamnade i Dulwich, New Cross, Greenwich och Woolwich innan jag kom hem till Forest Hill.
Ingen trodde jag någonsin skulle komma tillbaka så när jag dök upp på Tisdag morgon fick jag både en och två konstiga blickar.
Mitt London liv hade börjat.
