En helvetes vecka efter en annan. Tror jag behöver semester...i ca 1 månad. Minst. Det är så mycket jag vill göra för tillfället, men som jag inte kan. Bara att dra mig upp på morgonen är ett helvete Att jag sedan går till jobbet, gymmet etc är bara ett mirakel.
Har sedan kommit på att psykriatiker är som bussar. Det händer ingenting på hur länge som helst och sedan kommer det flera samtidigt. Ska träffa två stycken på 4 dagar.
Man måste se det roliga i det dock och jag fick ett par nya antidepressiva tabletter i veckan som jag hämtade ut i Lördags. Jag satt och läste för Andys syster om bieffekterna och jag och hon tjöt av skratt. Förutom the usual suspects som illamånde, ångest och yrsel så fanns det ca 200 andra total konstiga bieffekter. Vad sägs om hair rash tex? (Vad det nu är!) Eller kanske cancer? Andra saker var tex andas för fort, andas för sakta, större bröst, (Vem behöver doktorerna på Harley Street, liksom!), sömngång, problem att gå och hjärtattack.
Så lycklig blir jag kanske, men jag dör nog också.